VAL SOM FÖRÄNDRAR
  |   CATEGORY: EVERYDAY   |   COMMENT THIS POST   |   11 ALREADY HAVE

 
Jag brukar avstå från att skriva den här typen av inlägg på bloggen. Men studenten är bara några månader bort och dessutom diskuteras det om att lägga ner Bild & Form, därför kände jag för att skriva det här. Alla fick väl inte en "revolutionerande" gymnasietid. Alla ser inte heller på saken som jag gör. Men det här är hur det blev för mig.
 
Till att börja med så hade jag väldigt svårt att välja program. Ville gå Media, men det fanns inte här. Sen övertygade Cissi mig på mässan "Estet - Bild håller på att utveckla sig till media". Därför sökte jag Bild & Form. Två veckor (?) innan skolan började så fick jag panikångest. Det hjälpte inte heller att folk klagade på mitt val. Så jag bytte till Natur, som alla tyckte va så bra. Jag började och efter en vecka i Natur mådde jag ändå dåligt över hur fel det kändes och bytte tillbaka till Bild & Form (trots att jag fick höra mycket utav "du kommer inte bli någonting... natur är hundra gånger bättre än bild.. bla bla bla").
 
Tre år senare när jag tittar tillbaka på det, så inser jag att det är nog det bästa beslutet jag tagit. Det har öppnat otroligt många möjligheter. Förutom att jag utvecklas enormt, inte bara konstnärligt men även som person, så var det saker som att få APU i branschen, få kontakter och interaktion med kunder som är intresserad av min konst, få chansen att prova och låna utrustning som är värd mer än vad jag kan räkna upp till är bara några få exempel. Allt tack vare bildlärarna. Dom hjälper en individuellt. Sen att jag och Emma helt plötsligt fick en vild tanke "Varför startar vi inte ett företag?". Vi var 17 år och omyndiga, men efter grönt ljus av handledaren så gick vi runt konstant i 7 månader. Från lärare till Almi, Skatteverket, Arbetsförmedlingen till Kommunen, om och om igen. Vi ringde hit och dit, och träffade "viktigt" folk här och där. Vi blev ignorerade och dissade flera gånger och vi fortsatte och sökte efter nästa. Genom allt det där uppmuntrade Lasse oss att fortsätta. Från november 2011 till juni 2012, då fick vi äntligen registrera Sign som företag. Vi ville ha det, men jag tror inte att vi ville ha just det så mycket att vi var villiga att offra vad som helst direkt. Tror att det handlade mer om att under tiden vi kämpade, blev vi så ambitiösa och tog det som en personlig utmaning att få det utfört. Och vi utförde det. Sen var det bokföring, marknadsföring, hur vi skulle gå till väga med kunder och hur mycket ska man ta betalt egentligen? Många frågor och vi hade mer än ofta galna idéer som vi alltid gick till Lasse med. Inget av det där skulle ha hänt om jag hade gått media eller natur.
 
Jag tror på att det finns två typer av människor. De som väntar på möjligheter, och de som gör möjligheter för sig själv. Man får inget serverat på ett silverfat. Man ska vara uppåtsträvande, man ska vilja och man ska fråga efter det. Men framför allt så ska man jobba hårt för det. Då får man vägledning och hjälp på vägen. Jag har aldrig haft så mycket ambition eller haft så stark vilja som jag har idag. Det jag mest kommer sakna med gymnasiet? Vägledningen och stödet som jag fick. Det är under gymnasiet som folk mognar och börjar hitta sig själv. I think that I did good. Jag hamnade på rätt riktning med hjälp av folket jag hade omkring mig.
 
På sista utvecklingssamtalet fick vi frågorna; "Vad skulle du ha gjort annorlunda om du började ettan i höst?" och "Vad tycker du ska förbättras?". Jag svarade "inget" på båda frågorna. Jag skulle inte förbättra något eller göra någonting annorlunda om jag fick chansen. Jag är nöjd, tacksam och jag kan inte vänta till nästa kapitel.
 


Follow on Bloglovin